Idag var det dags för årets sista lokala tävling. Vi gick upp tidigt i ottan, gjorde iordning och lastade 4 hästar, här skulle det tävlas. Vi kröp ner till Munkedal på glashala vägar, nästan lagligt, inga dubbar på släpen, men rätt sorts körkort (haha). Väl framme upptäckte vi att vi kunde sovit en bra stund till, massvis av efteranmälningar, bra för klubbkassan men att få sova en stund extra hade inneburit mer sömn och inte så dj-a kallt som det var tidigt i morse, det blev ju hyfsat lite längre fram på dagen.
Rebecka red Minigårdens Mimmi och Cimberly i LD och LC, alla klasser var Clear Round. I LD fick bägge rosett, i LC strulade Mimmi till det efter hon blivit lite rädd för en grind som hon trots det hoppade, kom fel på nästa och sedan "överhoppade" hon och blev nog lite rädd för sig själv och stannade igen. Inget konstigt, första riktiga tävling, hon skötte sig superbra annars, stog t.o.m. lugnt och fint själv i transporten. Cimberly "flöt" över hindren som hon alltid gör på sitt lilla speciella sätt, Rebecka säger att det inte känns som om hon hoppar, hon fick rosett även i denna klassen. Annika red Minigårdens Nala endast i LB, hon skall inte gå lägre även om hon inte tävlat så mycket. Hon rev ett hinder men det var så snyggt och prydligt och Nala lyssnade faktiskt på sin ryttare, ingen skentur, Annika var mycket glad idag. Emma hade sin stora dag idag. Det var debut med Minigårdens Berlioz (e. Hellekis Timjan RW31 u.Eponett), som hon får låna av Helena Sjögren, och det var debut för Emma på riktig tävling. Hon satsade ordentligt och ville rida både LD och LC. Resultatet blev två fina rosetter med sig hem, det gjorde du bra Emma. GRATTIS !!!

Imorgon bär det av till årets sista tävling, klubbtävlingar i Mellerud, alltså upp ännu tidigare, hur skall detta gå, måste nog snart ha semester, tur att det tar slut på tävlingar nu ett tag så vi föräldrar får vila upp oss. Hur klarar sig ni där nere i Såne som har tävlingar alltid?? Uppehåll mellan julafton och nyår, eller tävlar ni då med?

Vill passa på att tacka Margona som, för det mesta, dyker upp och finns där med en hjälpande hand och det är alltid kul att träffas. Tack Margona!