Baltic Cup på Wilhelmsborg i Danmark 2007

Torsdagen den 6 december kl. 03.00 ringer klockan. Det är bara att kliva upp, Annika är konstigt nog inte så svår att väcka som vardagar kl. 06.45, jag kan inte förstå varför. Äta lite frukost eller vad det nu var vi fick i oss, för trött för att tänka klart, men jag tuggade på något. Släpet var kopplat och klart, allt var packat det var bara att väcka den stackars hästen och ställa honom i transporten och börja köra. Kl 03.45 var vi på väg, måste komma till Göteborg före kl 6 och det gjorde vi så det gick smärtfritt genom den stora staden. Någon gång när man normalt befinner sig under täcket, kom vi till Varberg och en stund senare kom Kitte och Helle också. Vi hade stämt möte på en gård för omlastning och ompackning. Vet ni hur mycket packning man måste ha med sig för fyra dagar i Danmark när man är 2 vuxna, 2 ungdomar och 2 ponnyer? Vi förstår i detta läget varför de flesta kör med jättestora lastbilar men vi lyckades få allt in i en och samma bil, tur Kitte har en stor trailer med stor sadelkammare och en Van för 7 personer, annars hade vi inte fått plats, vi var ju fyra. Ner till färjeläget och på båten som lämnade hamnen kl 9. Vi var något nervösa, det skulle blåsa och M. Mowgli är ju ganska nervöst lagd, tur han hade den lugna och trygga Hot SHot A med sig på sin första båtresa och vi kunde faktiskt slappa ganska bra, vi hade med oss lugnande från veterinären OM det skulle hända något. Resan gick bra, inga stora vågor och inget gung med medföljande sjösjuka, nästan perfekt. Smolket i bägaren var "Glitterpinnen", det var besättningen som hade hand om serveringen, en riktig sur-gubbe om man får säga så. 

Vi anlände fint till Danmark och givetvis skall man då starta upp sin GSM, en trevlig dam som talar om vart man skall köra, om det bara går att köra som hon vill. Ja vi kom till Århus, inga problem, följ vägen, men i Århus blev det ett litet missförstånd mellan oss och damen som tyckte att vi skulle svänga lite här och där där inga vägar fanns, men till slut kom vi ändå fram till Wilhelmsborg söder om Århus. WHOOW, vi var framme vid vår första Internationella tävling, vilken känsla, tur att man inte var ensam, kände mig väldigt liten, men det skulle ju finnas många fler svenskar och nog skulle man känna samhörighet med dem, patriotisk som man är i annat land.
Upp till sekreteriatet, väldigt trevliga funktionärer (alla funktionärer under hela meetinget var mycket trevliga) som hjälpte en till rätta med vilka papper man skulle visa, talade om ungefär i vilket stall man skulle stå, reglerna för veterinärbesiktning m.m. Vi fick inte stå i samma stall eftersom Mowgli och Hot Shot inte är samma kategori. Vad de inte talade om var att man skulle fylla i ett papper där om vilka klasser man skulle rida, tur att vi på något sätt uppfattade det så vi fick anmäla, en miss från oss, ja, men när man är ny så vet man inte sådant, trodde det var klart efter anmälan i Sverige, men det löste ju sig. När besiktningen var gjord, som bara var för hästar och kat.D och packningen urplockad så var det ut och rida i mörkret och i regnet, för det är ju klart att det regnade som .... Vi hittade en stor dressyrbana där det fanns lite ledljus och det var fint underlag trots regnet. Som granne hade Hot Shot fått en liten B-ponny som hade med sig sin trevliga familj, lilla ryttarinnan Maja, lillasyster Elin, mamma Johanna och pappa Emil. Det var skönt att det inte bara var vi som var gröna. Godnatt med hästarna, körde ca 3 mil norrut och hittade vår hyrda stuga. Vi hade garderat oss med luftmadrasser, jag har varit i Danmark ett antal gånger, men faktiskt, här fanns det riktiga sängar. Ett litet kök där allt fungerade men inget varmvatten, men vi hittade varmvattenberedaren men den går ju inte på expressfart så hygienen den kvällen var kanske inte på topp.

Fredag 7 december kl 05.30. Upp, snabb frukost och 3 mil till hästarna. Alla gick banan tidigt, lika bra att ha det gjort. Annika och Hot Shot A startade före Helene och Mowgli. De red LA med två faser. Annika och Shotten gjorde det bra men rev ett litet rättuppstående. Sedan Helles tur, precis innan hon skall börja rida behöver hon gå på toa och passade på att titta när en ryttare red och upptäckte då att omhoppningsbanan var ändrad!! Det var bara att kolla in ett par ryttare om de skulle gå felfritt. Nu blev det inte så, de fick två riv, men vi var alla glada ändå, inge hade gjort bort sig dag 1. När man bor lite långt ifrån stallet så stannar man hela dagen istället för att köra fram och tillbaka. Det fanns mycket att titta på, flera utställare med hästprylar, två ställen att handla något att stoppa i ätarhålet men jag vill inte kalla det mat. Gott ja, men inte nyttigt eller kanske stora pannkakor virat runt banan och nougatsås är nyttigt!? Vi är heller inte van vid tävlingar med bar på läktarna eller ponnyungar som röker med sina morsor utanför uppstallningstälten! På kvällen körde vi hem till vår stuga, var lite hygieniska, åt god mat och sov gott.

Lördag 8 december kl. 06.30, sovmorgon. Upp, snabb frukost igen och till hästarna. Idag red stora hästar först, sedan kat D, kat C och sist kat B. Kändes väldigt skönt för mig när hindren sänktes inför våra ungar, det blev en bra synvilla det där med att sänka. Nu  hade vi lärt oss att banan kunde ändras mellan kategorierna så Kitte frågade på sekreteriatet om det skulle vara samma bana och den trevliga personalen svarade att det skulle vara samma bana för alla.  Kitte, Helle och Annika, gick banan tillsammans, jag går inte för hindran är väldigt stora på nära håll så jag stannar på läktaren eller håller någon häst. Helene och Mowgli in på banan, LA+5 cm bed. A:0, alltså på tid direkt, som inte många blev felfria på. De gick så himla bra, vilket flyt, har inte sett honom så bra någon gång, alla spänningar var borta och plötsligt var det bara två hinder kvar och jag tror Helle fick lite nervkänsla och slutade rida och det blev två hinder ner, osis, men så duktiga de var. Annika och Hot Shot började rida fram och som tur var satt jag kvar på läktaren medans de skulle sänka hindren och vad får jag se, jo de bygger om banan en hel del, inte ens första hindret var samma. Det var bara att sätta fart på benen ner till framhoppningen och skicka in Kitte och Annika att gå den nya banan. Annika var helt på det klara hur hon skulle rida, kom in och glömde det, rätt hinder men vägarna emellan var lite väl långa tyckte till och med jag och sedan rev de ett litet rättuppstående och då vaknade hon till och resterande red hon så korta och snäva svängar att jag allt blev lite nervös, men det gick jättebra och i mål med endast ett riv. Nu var det hem och svida om för vi skulle givetvis vara med på ryttarfesten, men om vi inte hade anmält hade vi inte kommit dit för i stugan släppte spänningen och tröttheten infann sig fort men det var bara att åka. Lite sent kom vi så förrätten var slut men uppvisningen såg vi och sedan skulle man sitta någonstans. Hittade Johanna och Emil som var gulliga att erbjuda oss att sitta med dem. Vi hade trevligt och pratade mycket, men allt det skall inte skrivas här, vi hade iallafall samma uppfattning om mycket. Tack för trevligt sällskap!! Hem hyfsat tidigt kom i säng vid 24-tiden.

Söndag 9 december kl. 04.30. Upp, hastig frukost, till hästarna. Gick banan kl. 06.30, vad sysslar vi med egentligen, söndag äro vilodagen!!! Tur att inte jag skulle rida, hade inte kunnat lära mig banan den tiden, inget annat heller för den delen, jobbigt nog att hålla ögonen öppna. Annikas klass började kl 07.55, en LA bed A:0. Det blev två rivningar, bägge var mindre rättuppstående och den jättesvåra kombinationen med räcke in och långt avstånd fram till stor oxer, var inga problem, många hade det svårt där. Superbra gjort ANnika och Shotten, vi är mer än nöjda. Nu hade vi lärt oss att det blev ny bana, Helles tur, fick lite hjärnsläpp, tappade bort vilket hinder det var, såg det för sent och ville inte utsätta Mogge för något dumt så hon la en volt och fortsatte med tre riv men snyggt ridet. Tävlingen var över, vi kunde andas ut, vi hade inte på något sätt gjort bort oss, vi klarade allt med glans, tyckte vi.
Innan klockan var tio hade vi packat allt och lastat hästarna och körde ut från tävlingsplatsen för att åka och äta, packa det sista och städa ur stugan. Förstå, klockan tio på förmiddagen, det är då man borde fundera på att hitta ut från täcket och kanske kliva upp.
Hemfärden då, jo "Glitterpinnen" på plats. ingen mat på båten, dyra smörgåsar fick det bli för vi var hungriga. Till stallet och lasta om packning och hästar, säga adjö och tack för denna gång, det här måste vi göra om, Polen kanske, hahaha!? In i bilen köra och försöka hålla sig vaken, gick ganska hyfsat, hemma kl 23.00. Lasta av Hot Shot och sadelskåpet, in till familjen "Hej och godnatt, vi pratar imorgon" det var allt jag orkade säga innan jag dröp isäng och somnade. Denna resan var verkligen en upplevelse!!!

Några reflektioner från resan:      
POSSITIVT: 
Alla funktionärer var mycket trevliga och man fick alltid svar.     
NEGATIVT: När man fått svar från någon visste man aldrig om det var rätt svar. På en fråga som Annika o Helle ställde fick de JA till svar, när jag o Kitte ställde samma fråga fick vi NEJ till svar. Nästa gång Annika o Helle ställde samma fråga var svaret VET INTE och nästa gång blev det NEJ!!!!!

POSSITIVT: Det finns regler och det fanns FEI-gubbar på plats.
NEGATIVT: När regler bröts som ex. gäller bestraffningar av sin häst, hur man får göra och uppträda på framhoppningen m.m. var det ingen som sade något, varken dommare, överdommare eller FEI-gubbar. Och hur trevligt är det när det är 29 ponnyer med föräldrar och tränare inne på framhoppningen i ett litet ridhus samtidigt.

POSSITIVT: Att blanda ponnyer och juniorer på samma tävling.
NEGATIVT: Det borde vara olika skyltar på hästar och ponnyer, för annars går det inte att se vad det är, eftersom det är unga ryttare på alla. Hur skall man då kunna se vad som är en ponny eller en häst, de ser ju likadana ut. Och även de olika ponny-kategorierna, det verkar mest vara godtyckligt vad som är vad. Är en B-ponny en B-ponny eller vad?

POSSITIVT: Alla klasser hade exakt angiven starttid. För kategori räknades det som en ny klass, alltså även då enför varje kategori fanns exakt angiven starttid, som hölls. På söndagen startades Annikas klass kl 07.55, och då gick första starten. 5 min före lät det i högtalarna som om hästar galopperade över taket och alla hälsades välkomna till Baltic Cup på bästa disco-stil.

NEGATIVT: Jag måste bara avsluta med att detta med säkerhet var under all kritik, det verkade inte existera några sådana tankar som att skilja publik och hästar. Jo föresten, det fanns en avskärmning på framridningen där folk skulle stå men där var det väldigt många hästar och ingen brydde sig. På framridningen märktes ganska tydligt att svenska generellt är vana att visa hänsyn något som framförallt inte danskarna gör, de tar verkligen för sig, de verkade inte bry sig att det var 29 st som samtidigt skulle rida fram. Tränare som är mer högljudda än vad jag kan vara, vilket inte säger lite. Kitte, som visserligen inte kan som jag men definitivt inte är av den lågmälda typen, hade inte en chans att ens försöka göra sig hörd på avstånd. När man gick ut ur ridhuset, från läktaplats, fick man öppna dörrar försiktigt, annars promenerade man rakt in i någon hästrumpa. Och så detta med rökningen, en cigarett i ena handen, en häst i andra och det gällde både mammor och ryttare, nej tack, så skall vi verkligen inte göra, hur gör danskarna när de kommer till sverige och en rökfri anläggning?

Annika och Hot Shot A
Annika och Hot Shot A
Annika och Hot Shot A
 1