Välkommen till Minigården

Första semestern sedan hösten 1995, så är livet med hästar.

Tack vare fantastiska barn/ungdomar, hästskötare och gamla kompisen Anki Ljung kunde vi ha en veckas semester i lugn och ro utan bekymmer i Egypten med kompisarna Roffe och Anneli från Vetlanda Gjuteri.

Roffe hade hållt koll på sista minuten-resor och hade fullmakt från oss andra att välja resa. Vi kunde åka den 26 december eller senare, de var tvungna att vara hemma innan den 9 januari. det blev Siva Grand Beach, Hurghada i Egypten den 27/12 2011 - 3/1 2012.

Anki kom på annandagen, fick mat och instrukioner, vi körde till Skåne den 26 och fick mat och lite umgänge med mina föräldrar och så sova en stund, ja sova och sova, kl 03.15 var det dags att köra till Annelis dotter Nadine som körde oss till flygplatsen. Väl där fick jag skaffa ett nytt pass, det jag hade gällde bara till den 12 februari så det fick jag inte åka med!?!? Man kan undra varför eftersom biljetten hem var långt innan.

Resan ner gick fint, landade, hittade bussen som tog oss till det fina hotellet, incheckning, fina rum med fantastisk utsikt dock utan kvällssol, solen var där så tidigt på morgonen att det inte blev sol för det var disigt innan kl 8 och sedan var solen någon annanstans. Vi gick faktiskt upp så tidigt fastän det var semester, men det är klart vid 17-tiden blev det kväll, inga långa ljusa sommarkvällar där inte. Det var kallare än jag trodde, ca 23 grader och lite blåst alltså helt perfekt för gammal tant som inte gillar när det är riktigt varmt, 21 grader i Röda Havet som vi badade i och så poolen förstås som var kallare än kannibalgrytan hemma men varmt nog, 26 grader duger. Vi fick även uppleva att det regnade, inte mycket men lite regn, åtminstone en kvart. Vi upplevde lite regn i ett land som till 97% består av öken och där det regnar 3 gånger per år, fast de räknar nog inte det som vi upplevde som regn, men ändå.

Efter första natten var jag övertygad om att jag inte skulle överleva en vecka, sängen var så hård att jag verkligen inte ville vara kvar i den så länge på morgonen, därav att vi inte låg så länge fastän det var semester. Men jag överlevde, det var 2 Alvedon innan jag lade mig så tog det bort smärtan och det gick att sova en del, behövde inte så mycket sömn eftersom det var slötid som gällde på dagarna, sola, bada, lulla runt, ta en glass eller två i nybakade varma rån, en creps med choklad och kokos var inte heller dumt och så hade poolgrillen den absolut bästa hamburgaren jag någonsin ätit, McDonald, Max och Sibylla släng er i väggen. Frukost- och middagsbufféerna var inte dumma heller, vår favoritrestaurang var inne i byggnaden på andra våningen och där hade vi "vår" fina kypare som redan andra dagen visste att Roffe och Kjetil ville ha rött vin till maten, Anneli ville ha vitt vin och jag skulle ha Sprite. Vi intervjuade honom lite om hur det är i Egypten, hans lön var 700 egyptiska pengar (pound) 1= 1,11SEK och all driks lades i en pott som delades mellan alla, de jobbade 10-14 tim/dag, 30 dagar i sträck och sedan var de lediga 10 dagar, då åkte de hem till sina familjer som bodde i Kairo eller Luxor och sedan tillbaka till jobbet. Nyårsnatten vet vi inte om det var någon anställd som fick sova, "vår" bartender, Hosni, vid poolen, hade inte gjort det berättade han. Först jobbade han i poolbaren sedan inne på hotellet under uppträdandet och vidare tills alla gäster gått vid 2-tiden och sedan skulle allt städas innan morgonskiftet började igen, för på morgonen syntes inget av att det hade varit stor fest. Vi satt och hängde på festen och redan kl 21 var vi så trötta att vi bara undrade när kl skulle bli 24. Strax innan åkte vi upp i den lilla lilla hissen för att se lite på raketerna. När vi precis kommit upp släcktes all belysning, strömmen försvann trodde vi men fick reda på dagen efter att prick kl 24 stängs strömmen av överallt i 2 minuter, tur att vi inte satt i hissen då, jag har lite klaustrofobi och hissen var som en liten konservburk.

Andra dagen så hämtade bussen upp oss för att åka på informationsmöte, ingen av oss har varit på charterresa förut så det var lärorikt och givande, vi fick lära oss att pruta och pruta ordentligt!! På eftermiddagen blev det rundtur med buss, det hade jag inte velat missa, man fick god insikt hur det var där, hur trafiken fungerade eller rättare sagt inte fungerade. Trottoarkanterna var höga men det var av omtanke för fotgängarna, så att bilarna inte kunde köra upp på trottoaren!?!? Körkortet kunde man få på 2 olika sätt, 500:- plus 25 frågor samt köra genom en serpentin av koner och backa tillbaka elller betala 1.000:- och inte göra prov!?!? Visst verkade det tryggt att sedan ta en taxi eller så? Men det fanns nästan inga vägar som hade mötande trafik inte ens med mittsträng, nej den andra riktningen fanns flera hundra meter bort så när man skulle åka någonstans så var det verkligen ett trixande om det inte var samma gata och i rätt riktning, åt ena hållet kunde det fungera men sen skulle man åt andra hållet när man skulle tillbaka och det var svårt och tog verkligen lång tid, men man fick ju se mycket. Vi såg många många byggnader under uppförande men det var sällsynt att se några som jobbade på byggena, de såg helt övergivna ut. Många byggnade var bara "skelettet" och några av dem hade en och annan lägenhet klar där det bodde folk !?!? Vi tittade på en stor moské och en ännu större som höll på att bygga, där fans en stor kyrka också, 15% av befolkningen är kristna och de har en tatuering i form av ett kors på minsidan av handleden som de flesta sätter i tidig ungdom. De kristna upplevde vi som mycket mer ödmjuka människor de var ex. inte ute och försökte "jaga" in oss i sina butiker. Vi avslutade dagen med en shoppingrunda i city där vi fick träna våra nyvunna kunskaper om att pruta. Jag hittade 4 fina T-shirt som jag tänkte köpa, 800:- för alla 4 tyckte jag var billigt men vi hade ju lärt oss så JAG prutade till 250:-, jippie, bra jobbat av mig. Kjetil hade nog kommit till sitt paradis, han som älskar att pruta, (han fick specialpris på osten när vi flyttade), han köpte glasögon, superfina skärp, Pandora-berlocker och en del annat.

Dagtid på nyårsafton hade vi besällt att vi skulle vara med på Family Fun. Vi blev upphämtade av Toyota Jeepar vid hotellet, galen chaufför som dels trodde att han kunde sjunga, det kanske han kunde som de ville ha det men inte vi, ju mer han sjöng med i låtarna desto mer engagerad blev han och ökade hela tiden volymen tills vi sa till ordentligt att han skulle sänka. Det är OK att man i Egypten lyssnar på deras musik men inte till vilken volym som helst. Denna dag var den dag som det blåste som mest på förmiddagen och då åker vi ut med en båt på det knallblåa vattnet, det är verkligen så blått som det är i broschyrerna, åkte ut en bra bit och sedan fick vi gå ner under däck och "skrovet" var nästan bara fönster, det var som om vi satt i ett akvarium som sänktes ner till de fria akvariefiskarna så att de fick titta på oss, men det var ju vi som skulle titta på dem. Det var helt fantastiskt att se alla dessa fina fiskar som man sett i saltvattensakvarium på affären fast lite större, mycket mäktigt att guppa runt bland korallen och bara titta i en timme, väl använda pengar. Eftersom det var Familjedag så blev det mat på McDonald, inget att bli förvånad över, smakar precis som hemma. Ut i Jeeparna igen och vidare ut i öknen. Stannade strax innan det bar iväg där vi fick ordentlig information om hur vi skulle sitta och hålla fast oss, när chauffören ropar "Hoppa" skulle vi ta tag i taket och pressa oss ner i sätet för att inte flyga upp i taket. Som en del kanske förstår så funkar det inte så bra för mig, jag nådde inte upp ill taket men jag gjorde som barnen, greppade tag i sitsen och höll i för allt vad jag orkade, inte bara när han skrek utan hela tiden. Jag trodde sanden i öknen var mjuk, tji fick jag, stenhård och lika platt som gammal skurbräda och så en hel del backar och gropar som det inte saktades in för, uppskattad hastighet (inte av mig) var 100-120 km, på skurbräda!!!!. Liseberg har inte en chance mot denna hiskeliga bilfärd och så tror vi nog att det kanske har varit idén till Vibro-platta(!?). När man efter en timmes färd, men kort pause för fotografering, klev ur så kändes man ca 5 cm kortare, ihop-packad.

Väl ute hos beduinerna fick vi erbjudande om att gå på toaletten, vi var alltså mitt ute i öknen bland bergen!. Dessa beduiner hade "byggt upp" lite för turister bl.a. toaletter. Huset var av lera, 3 toa med wc och stor korg samt 2 handfat med kran. En del av turisterna "glömde bort" var vi var och lade toa-papper i wc-stolen och försökte spola och gick ut och skulle tväta sig genom att öppna kranarna men det fungerade inte riktigt så. Korgen var tänkt för toa-papper och sedan var det någon som efter vi hade åkt fick gå och hälla lite av deras vatten för att "spola", superfint men jag tror att de hellre hade velat ha sitt vatten till annat som var viktigare. Och att tvätta sig var det en beduin som sprayade något på händerna och sedan fick man en mugg vatten över. Vi fick berättat för oss hur de levde, fick rida dromedar (finns inga kameler i Egypten förutom 16 st på djurpark), titta i ett terrarium med "äckliga" djur, Kjetil fick erbjudande om att köpa en Nil-krokodil-unge som han blev lite förtjust i och bar omkring på, "inga problem, vira in den i lite kläder och lägg den i resväskan"!!!! Tack och lov gjorde han inte det, denna lilla, ganska söta varelsen, 6 månader och ca 40 cm lång blir 6-8 meter, hade varit lite större än gäddorna i Lersjön! Vi fick smaka på deras bröd, bakat på plåt över eld som brann av torkad dromedargödsel, smakade bra ändå, var som ett mjukt tunnbröd.

Givetvis fick vi också se deras brunn-plats, grävd ner i sanden med fullt av hål i "väggen", såg ut som kaninhål men det var inte söta kaniner som bodde där, nej det var dessa hemska djur som finns där, ormar, skorpioner m.m. de vill också finnas i närheten av vattnet. Nere i hålan var det sedan grävl många meter ner som var själva brunnen där hinkar hissades ner. Det var givetvis kvinnornas jobb att fylla vatten från brunnen upp i deras stora tankar där kvinnorna sedan fick hämta vatten hem till sin bostad. Kvinnorna skötte barn, samlade dromedargödsel som lades till torkning, bakade, skötte dromedarerna och fixade allt med vattnet. Männens enda syssla var att väva. Jämlikhet?!? De hade vävstuga med "maskiner" som det kallades, jag kunde se att brädorna som var ihopspikade påminde om vävstolar men att de höll och gick att använda är jag förvånade över men såg med egna ögon att det gjorde. Ett tips till den som vill ha vävstol. Det är nog billigare att resa dit och kolla in byggena och åka hem och snickra ihop en själv än att köpa en vävstol, och inte är det så noga med virke eller vinklar, det är bara att spika lite som det passar.

Upp på ett av bergen måste vi ju för att se deras solnedgång som var fantastisk. På vägen upp såg jag en bit bort beduinernas riktiga boplats. De, precis som vi, vill nog inte ha turisterna helt uppe i sitt privata liv och boende. Byggnadera såg ut att vara likadana som det som var uppbyggt för oss turister. Det bor 163 beduiner i just denna byn och de har med lite hjälp fått till det lite drägligare eftersom de har en liten inkomst genom att vi åker och ser hur de har det och köper lite vävbonader och "mediciner" som var tillverkat av shejken i byn. Det fanns salva som luktade som tigerbalsam men hade inte samma användningsområde, salva mot huvudvärk, te (något som var torkat) för avkok till muskelvärk, annat liknande te som skulle drickas vid problem med njurar, hosta och något annat som jag ej kommer ihåg. Jag köpte te mot hosta, luktar för dj-igt och smaka värre, jag smaksätter med honong och lyckas svälja en kopp om dagen, inte för att jag vet att det funkar men var tvungen att prova, jag som hostar jämnt, slutade hosta dag 2, drack i 4 dagar och var hostfri så jag slutade pina mig själv med att dricka det där, 2 dagar senare var hostan tillbaka så nu har jag börjat igen och tänker hålla på några fler dagar. Konstigt det måste ju vara som placebo, eller hus?!??! Anneli köpte en liten burk mot huvudvärk, skall såtta en prick mellan ögonbrynen och en på var sida av tinningen. Så kan man väl inte bli av med huvudvärk?!?! Vi får se.

Beduinerna lever utan "papper" så ingen vet hur många det finns. Mellan 500.000-750.000 är en uppskattad siffra. I varje by finns en s.k. shejk som är chefen, han har papper och är den enda som får åka in till civilisationen där det görs lite handel säljer vävnader och handlar sådant som kan behövas, han är den som bestämmer, han är lärare, lagman och medicinman. Det är han som kan göra medicinerna som vi köpte, dessa görs av något som liknade frukter och av blad och grenar. Jag tänkte som så att eftersom de andra inte får åka till "stan" och trots det överlever så kanske den medicinen fungerar. De som inte har papper arresteras om de kommer, de räknas inte som Egypter men de kan registrera sig om de vill men då blir de inkallade till krigen så därför görs det inte och shejken vill nog inte det heller för om det blir för många som blir civiliserade då har han ju inte så stor makt längre.

Men det verkade som de var lyckliga i sin situation där ute, vi såg några glada barn som lekte med stenar (vad annars). Kvinnorna bar sin slöja framför  nedre delen av ansiktet, men inte sådan som shiamuslimerna har, heltäckt med galler. De får också välja partner att gifta sig med. På fester är kvinnor och män åtskillda och då använder inte kvinnorna sin slöja. Mödrar och systrar till giftasvuxna män (20-25 år) kollar in de giftasvuxna kvinnorna (17-20- åringar) som finns, föreslår sedan för fin son/bror vem de tycker. Mannan går till flickans hem, får träffa flickan ensam i en timme utan slöja och de får prata och lära känna varandra. 3 dagar senare skall de ha bestämt sig. Mannen kommer tillbaka till flickan som skall servera te till mannen. Om hon vill gifta sig med honom så skall det finnas socker i teet, annars inte, och så skall mannen dricka det. Om mannen bara dricker hälften så vill han inte eller så finns det inget socker i det, men om mannen dricker upp allt då är det klart. Mannen måste ha ordnat bostad innan han får göra första besöket. Jag uppfattade det som att beduinerna, som är ett vandrande folk, faktiskt får gifta sig utanför sin egen by, annars hade det nog varit så mycket inavel att de antingen varit sterila eller vanskapta (sker vid för mycket inavel), så det är ju inte så tokigt egentligen, t.ex. muslimerna får ju inte välja själv., inte kvinnorna i alla fall.